Stefans musik


VANDRINGEN I VÄRLDEN CD
(CDHA001)
Medverkande: Hars Åke Hermansson, Maria Ähdel, Joel Hermansson, Tommy Andersson

1. Stäm upp fiolen

Jag gick mig ut i den gröna lunden
att möta vännen i aftonstunden
Det är så härligt uti naturen
och vinden spelar så förtjusande

Stäm upp fiolen, låt toner ljuda
Kom till min sida, jag vill dig bjuda
Var har du varit? Förlåt jag frågar
Säg, varför kommer du så sent ikväll?

På dina ord vill jag genast svara
och mina steg vill jag icke spara
Du ser ikväll att jag ändå kommer,
förlåt, min älskade, jag kom så sent

Min far och mor har mig strängt förmanat,
att jag ska taga mina ord tillbaka
Och inte skänka bort båd' hand och hjärta
åt en så fattig flicka som du är

Men jag tar aldrig mina ord tillbaka
och lilla vännen jag ej försaka
Visst är hon fattig men dock uppriktig,
uppriktig fattigdom kan ej försmås

Så farväl min fader, farväl min moder,
farväl min syster, farväl min broder
Nu reser jag till den lilla vännen,
som jag har älskat ifrån ungdomen

/Efter Hinders Johan Jonsson, Malung/

2. Första gången i världen

/:Första gång i världen jag dina ögon såg,
i mitt hjärta en tanke upprann:/
/:Tro aldrig här i världen jag har tycke för nå'n ann,
än den första som räckte mig sin hand:/

/:Ja, rikedom i världen ja, silver eller guld,
har du ej att förvänta utav mig:/
/:Men ett uppriktigt hjärta skall du finna hos mig,
så länge jag har anda och liv:/

/Från Mockfjärd, Dalarna/

3. Tänk om jag vore riker

Tänk om jag vore riker som Salomo var
och icke hade ro varken natt eller dag,
vad gagnar det väl mig på världens sista stig,
när vi ska hädanfara och svara var för sig?

Långt hellre vill jag bo i den vildaste skog,
långt hellre vill jag bo där som småfåglar bo
De bygga sina bon, i ära och i tro,
De svika ej varandra, de leva uti ro

/Efter Gudmunds Algot Larsson, Malung/

4. Herr Peders sjöresa

Herr Peder han gångar sig i kammaren in, han kammar och krusar sitt hår
Sen gångar han sig till sin kära fostermor och frågar vilken död han skulle få

Ja, inte ska du ligga uppå sotesängen död, ej heller bliva slagen uti krig
Men akta dig väl för böljorna de blå, att de ej må förkorta ditt liv

Ja, nog ska jag akta mig för böljorna blå, att de ej må förkorta mitt liv
Jag ska bygga ett skepp utav lättaste kork och master av valfiskens ben

Men når de hade seglat uti fyrahundra dygn, då började skeppet till att slå
Då bådo vi alla till Herren, vår Gud, att vi någon hjälp skulle få

Kaptenen, som var en förståndiger man. han talade förståndiga ord
Han sade: låt oss kasta gulltärningen ombord, att se vem största synden haver gjort

Och första gulltärningen på tavelbordet rann, ibland dessa de sjöfarande män
Och lotten den föll på Herr Peder första gång, vår älskade konungason

Och andra gulltärningen på tavelbordet rann, ibland dessa de sjöfarande män
Och lotten den föll på Herr Peder andra gång,vår älskade konungason

Och tredje gulltärningen på tavelbordet rann, ibland dessa de sjöfarande män
Och lotten den föll på Herr Peder tredje gång, vår älskade konungason

Ja, nog är det jag som största synden haver gjort, ibland dessa de sjöfarande män
Ty kyrkor har jag plundrat och kloster har jag bränt och små flickor har jag narrat och skämt

Om någon utav eder skulle komma iland och min fästemö hon frågar efter mig,
Säg henne att jag vilar under böljorna de blå, säg även att hon gifta sig må

Så togo de Herr Peder i hans gullgula hår och kastade honom över bord
När Herr Peder började sjunka, började skeppet till att gå, och seglade över böljorna de blå.

5. Elverumsvisan

Jag tjänte soldat då jag var ett å tjugo år, första gången jag kärestan fick
Det var i Hernäs bygd uti Elverum, det var första gången jag såg hennes blick

Där gjorde vi bekantskap en oktoberdag artonhundrade åttiotre
Där lades första fröet till ett kärlekens band, men till sorg och bekymmer för mig

Ty längre det ej dröjde förrän en annan kom och bortrövade henne ifrån mig
Då tog jag till flaskan, jag svängde lustigt om och jag levde ett lusteliger liv

Så länge man har penningar, då har man vänner nog
Detta själv dock jag erfara fick, ty varhelst som jag vandrade så hade jag en flock,
men sedan såg jag hur dom gick

Men mister du en står dig tusende igen, jag vill pröva min lycka ännu
För tager du en annan, så tar jag mig en brud, som är långt mera trofast än du

/Efter Gudmunds Algot Larsson, Malung/

6. Olsson på biograf

Unge Olsson på en bio slår sig ner,
två små söta damer bredvid sig han ser
Unge Olssons varma hjärta med musiken slår i takt,
allt medan som han ser den första akt

Plötsligt märker han en tråd av yllegarn,
vid den enes fot han böjer sig och tar'n
Han får tag i trådens ände och' han nystar oförsagt,
allt medan som han ser den andra akt

Men under pausen lyssnar Olsson till ett slag,
att den ene damen klagar uppå drag
Det känns nästan som jag skull ha mistat något av min prakt,
för här blir mer och mera kallt för varje akt

Den rysning kan jag inte alls förstå,
för jag tog på dom bruna "hum-hum" av trikå
Olssons stora bruna nystan blev diskret tillbakalagt
Olsson; han fick aldrig se den sista akt

/Från Västergötland/

7. Slåttervisa

Å jungfrun hon vandrar på ängen så grön
och plockar små' blommor så röda
Då kommer en yngling så fager och skön
att ängen med lien föröda

Skön yngling, sa jungfrun med bedjande röst,
o, skona de blommor så sköna
De äro i sorgen min ljuvligaste tröst,
jag godheten din skall belöna

Ack, skönaste jungfru, jag vill ej bli störd,
men säg vilken lön vilt du giva?
Jag fordrar den vackraste blomma på äng,
om blommorna skonade bliva

Och jungfrun hon sade, jag giver dig
den skön blomma på ängen som grönskar
då svarar den yngling, jag tar dig min vän,
just du är den blomman jagälskar

/Efter Dansar Edvard Jonsson, Malung/

8. Chicago

Chicago, Chicago, det är en stad så stor
Där är så mycket hästar, där är så många kor
och där är feta grisar och oxar, som jag tror,
och alla sorters kreatur och där har jag en bror

Där är så stora gator, där är så stora hus
och hela denna staden, den skiner utav ljus
Där leves glada livet allt uti sus och dus
Där rökas det cigarrer, för där finns inget snus

Och högt upp i luften järnvägar gå
De gå så fort men stanna, när någon vill gå på
Ja, många granna saker, man där kan skåda få
Och tåget är så långt som en mil eller två

Det här har bror min sagt mej, så nog är det väl sant,
att ingen stad i världen det är så elegant
Om natten skiner solen så dejeligt och grant
Om dan, så är det ljust ändå, så nog är där galant

Nu packar jag, tar avsked, och sen iväg jag far
och reser till Chicago och där jag stannar kvar
Och där jag tänker bliva en riker och granner karl
Adjöss med er nu allihop, för nu iväg jag drar

9. När månen vandrar på fästet blå

När månen vandrar på fästet blå
och tittar in genom rutan,
då tänker jag understundom så
och knäpper sakta på lutan:
Vad du är lycklig, du måne klara,
som får så högt över jorden fara
och blott se på, och blott se på

Väl ser du dårskaper utan tal,
det kan man nog hålla troligt:
Båd' älskande, som förgås av kval,
och älskande, som ha roligt
Väl ser du tåren från ögat rinner,
men sorgen aldrig upp till dig hinner -
det är för högt, det är för högt

Spektaklet tröttar dig inom kort,
det kan man icke förtänka
Då går du bara helt simpelt bort:
man ledsnar också att blänka
Så blir du borta i några dagar
och kommer åter nar du behagar
och ser på oss, och ser; på oss

O, käre måne, tag mig till dig
från denna världen så vrånga!
Här skulle visst ingen sakna mig,
ty så'na finns här så många
Jag längtar till dig upp i det höga,
där skall väl en gång mitt trötta öga
ej gråta mer, ej gråta mer

10. Militärvisan

Jag var ung, jag var glad, nar jag reste åstad
å jag drömde om kvinnor och vin
Men den glädjen tog slut, när jag skickades ut,
för att lära mig kronans disciplin

Å till Falun jag kom, jag fick en skitig uniform,
sen så började mitt slaveri
Göra halt och helt om, bilda rote och kolonn,
göra allt som hör krigarlivet till

Ja, här för vi ett liv, ständig träta och kiv,
jämt dom gormar och skäller och svär
Tapto-signaler man hör, ständigt med oss dom kör
Jämt man vallas utav en dum furir

Men vid min älskades bröst, ska jag finna den tröst,
varom jag nu så länge har drömt
Tusen kyssar jag tar, inga smekningar spar,
utav vännen jag håller så kär

Ja, nu slutar min sång, annars blir den för lång
Kan du gissa vem diktaren är?
Jo, en dalmas det är, som har skrivit det här,
när han satt uti buren en gång

11. Ve ska ro nol öst yvy sjögan

Ve skä ro nol ô öst yvy sjögan
/:Dä bor öjsan ô dä bor knösan,
ja, dä bor sômmörfuglan:/

/Efter Dansar Edvard Jonsson, Malung/

12. Vandringen i världen

Ja, vandringen i världen är svår att tänka på
Det finns så många öden som man får genomgå
/:Men om man har en trogen vän, en trogen och uppriktig vän,
som lättar livets möda när sorg bekymrar den:/

/Efter Gudmunds Algot Larsson, Malung/